Ifall ni vill följa oss på årets segling till Norge kan ni söka på:
qinoa2018.wordpress.com
Mvh/ Besättningen på Qinoa
Slut, The end, Finito…
Äntligen kan vi ta ett avslut på vår seglingsresa som vi påbörjade den 28:e april… Senaste seglingsäventyret med Sven i hans Nordship 360 DS, gav oss en riktigt bra ”sista-långköret-innan-upptagning-känsla” och nu känns det som vi är färdiga för i år… Det är så här vi kommer att komma ihåg sommaren: Sval, regn ibland och även snö och hagel. Men även många, många soliga ljusa kvällar och soliga nätter…
Som ni vet, kom vi till Torpa (SBS) efter en lugn, långsam och skön sista del i transportseglingen för drygt en vecka sedan. En bild… många minnen…
Redan innan Brandalssund rensade vi storseglet på lattor. Lite förvånade blev vi av att seglet stod lika fint som med lattorna i… Det finns många saker som vi inte förstår… Men det vi förstår är att Skepparen har stora planer för sin DS. Bland annat nya segel, elektriska ankarspel både fram och bak… Vi är övertygade om att båten kommer att möta en ny vår i mycket finare skick än då vi lämnade henne…
Flytten in i Qinoa blev heller inte så tuff som vi befarat. Det är ju alltid svårare att ”gå ned i standard” men det kändes ”rätt” att hitta hem… ”Home sweet home”, även om utrymmet är mycket mindre…
Så snart vi sovit ut i Qinoa började vi tömningen av vårt sommarhem. Det visade sig bli fem Saab 9-5-packade resor till huset i Trosa…
Helt plötsligt ”jobbar” vi 6-8 timmar per dag för att få ordning på hela ”flytten” till ett landbaserat liv… Nu är Qinoa tom, rentvättad, rubbad, vaxad motorservad och klar för upptagning. Vi har träningsvärk och stela ryggar. Så var det inte för 10 år sedan… Vad är det som händer? Jo, vi vet nog men blundar för svaret, eller kisar lite…
Minnen som ger oss lugn, fokusera på nuet, lördagsgodis och relax och så mycket mer…
Lugn…
Fokusera på nuet…
Lördagsgodis…
Relax…
Några fakta om vår sommar: Sträckan vi seglade med Qinoa blev 2000 nm. Varav under motor ca: 350 nm (motorn var i drift 95 timmar). I år tog vi oss tid att besöka många fina platser i norr. Ibland blev dagsetapperna endast några sjömil… I medeltal förflyttade vi oss 14 nm/dygn. Att jämföra med 46 nm under transportseglingen från Danmark…
År 2015 då vi seglade till Lofoten i Norge blev sträckan 4050 nm, det dubbla mot i år. Följdaktligen kördes motorn också dubbla antalet timmar och lite till.
Vi sov 147 nätter i Qinoa i år…
Kostnaderna fördelades enligt följande:
Drygt 49.000 SEK för besättningen varav den största enskilda utgiften var bilresan till Norge. Dessutom har vi tillåtit oss att äta ute väldigt ofta…
12.000 SEK för Qinoa gällande navigationsböcker, bränsle och hamnavgifter…
Under resan besökte vi två nationalparker i Sverige. Skuleskogens Nationalpark och Haparanda skärgård. I Finland, Bottenvikens- och Bottenhavets nationalparker.
Dessutom följande världsarv: Höga Kusten, Gammelstads Kyrkstad i Luleå, Struves Meridianbåge, Hansestaden Visby, Gamla Raumo och Kvarkens Skärgård. Vi vistades även i väldigt många Naturreservat. Det finns mycket vackert att se…
Bilderna tagna på Ringsön innan vi seglade till Visby och blev ”pillermissbrukare” under en tid…
Hösten börjar göra sig gällande med dess färger och fallande löv… Vi har hunnit med några korta svamputflykter och ska, så snart arbetet med Qinoa blir klart, fokusera på att byta köket i vårt hus…
Detta inlägg avslutar vår sommarsegling år 2017. Många har frågat oss vart vi ska segla nästa år, 2018. Vi spånade lite under en av middagarna i helgen och försökte ”känna efter” vad som fortfarande lockar. De nordliga delarna av Norge finns där… Men vi får se hur allt ordnar sig under det närmaste halvåret…
Hälsar Qinoas besättning på ”det torra”…
Mission completed…
Börjar med att lägga in två bilder från i går… Enkelt att förtöja längs med bryggan i Fifång. En trygg hamn…
Från vår promenad. Bilden tagen från sjöboden, längst in i viken…
Ingen brådska med att kasta loss. Det är endast 21 nm till hemmahamnen i Torpa och det är sista chansen till ”skönsegling”…
Stävar ut ur viken. Daggen ligger tung på däck och rufftak… Den obrutna horisonten lockar med okända farvatten men vi girar babord och rullar ut seglen…
Vi kramar ut det sista ur seglen. För er som inte är så bevandrade i seglingsterminologin kan vi berätta att ulltrådarna uppe till höger i bild kallas ”tell tales”. De hjälper trimmern att ha laminär strömning runt seglet, vilket ger ökad fart.
I dag upptäckte vi en ny hjälpfunktion på ”hängbuksfocken”. Döpte den till ”fluff tales”. Nedtill till vänster i bild. Vi har inte riktigt kläm på funktionen…
Vid Axviks holmar blev det trångt…
Seglade hela vägen i svaga vindar. Solen började värma rejält vid lunchtid. Ordnade plats åt Ran och därefter flyttade gastarna in i Qinoa. Mötet med vår egen båt blev inte så ”dramatisk” som befarat… Det kändes välbekant och bra…
Kolla LYS-talet på vår DS! Det finns en ”systerbåt” i Oxelösund som bland annat har deltagit på Watski 2Star tidigare. Den är inmätt och har enligt nya SRS 0.998 (tror jag), vilket motsvarar 1.22 i det gamla systemet… Nya segel kommer att göra ”underverk”…
Kibben och undertecknad har varit med under tio av elva dagar som denna transportsegling tagit. Ran har avverkat över 500 nm vilket ger ett medeltal på ca: 46 nm per dygn…
En riktigt trevlig avslutning på seglingssäsongen för samtliga inblandade…
Nu avslutar vi denna del i bloggen. Vi återkommer snart med lite fakta gällande vår egen segling ”Qinoa seglar norrut”. Tack så länge…
Hälsningar från”Home sweet home” ombord på Qinoa…
Fifång, sista natten med gänget…
Lördagsmorgonen möter oss med samma gråa trista väder som vi hade i går. Bara att gilla läget… vilket är mycket lättare i en DS som huserar kubikmetrar av varm och torr luft i salongen… Gissa vem som anmälde sig till ”salongsvärd” i dag…? Ni gissade rätt. Kibben har läst ut två böcker under denna segling…
Svag vind rätt i nosen och den vid det här laget ökända ”hängbuksfocken” ger oss inget val… Den fyrcylindriga Volvo Pentan på 38 hk surrar så trevligt under durken…
Startar motorn klockan 06:20 och stänger av den efter 6,5 timmar då vi efter 37 nm lägger oss med bredsidan mot bryggan i Fifångs södra vik. Vår välbekanta klubbholme. Tre segelbåtar ligger i hamnen. I och med vår ankomst är det 50% DS-båtar här… Procentsatsen kommer att minska under kvällen då ytterligare tre segelbåtar kommer in…
På bilden, Nävekvarns gästhamn. Segelbåten närmast, längst till höger är HR 372:an som är till salu… Så nära, men ändå så ”långt bort”… Pengar inget problem. Vem sa’ det?”
Rorsman har fått konkurrens gällande ”ratthanteringen”…
Bråviken ger gastarna associationer till Norge…
Lika gråa som vädret, ligger båtarna och bevakar Sverige under Aurora 2017…
Skepparen har många olika känslor inom sig. Från -”Vad har jag gjort…?” Till att ”verkligheten kommer ifatt”, då vi med nya båten lägger till i välbekant hamn. Allt har gått så fort med köpet. Transportseglingen har känts mer som en chartersegling i helt nya farvatten…
Chartersegling med betald besättning. Skepparen har stått för i stort sett alla utgifter inkluderande pensionärernas biljetter till Danmark… Tack Sven, för att du bjöd med oss på denna resa…!
Han har redan planen klar för sig, vad som ska/behöver göras under hösten, vintern och våren… Just nu, ägare till två båtar och även kallad ”Skeppsredaren” av gastarna, kommer han inte vara sysslolös de närmaste åren…
Mötte en äldre skönhet på Tvären…
I dag är det lördag och lördagsgodiset är redan slut på förmiddagen… Kan bara överträffas av en avskedsmiddag i stor stil.
Kanske lite blodriska i förrätten? Eller Karl-Johansvamp som vi hittade på vår promenad till norra viken. Kibben har längtat efter svampsäsongen och kunde inte motstå en kort ”svampjakt”.
Skepparen valde att ignorera ordet svamp (ordagrant: ”Jag känner inte till något om svampar och kommer inte att riskera att bli blind genom att äta några sådana”). Det hjälpte inte att besättningen berättade att, man blir inte blind av giftsvampar, man dör… Därefter bestod förrätten av ”snuskigt” doftande dansk ost… men med god smak… Vi kan dessutom konstatera att fästingarna inte lämnat Fifång… På bilden, blodriskor…
En brakmiddag med kylskåps-, skafferi- och bartömning som hos Rorsman brukar resultera i en fungerande kroppsfunktion följande dag… Torrdassen hör till de bästa i regionen…
Mörkret lägger sig sakta över viken och helt plötsligt har omgivningen krympt till salongens ”horisont”. Dämpad belysning, soft musik och en och annan rap från en god middag får avsluta kvällen. Den sista på denna resa, som har gått i en positiv anda, både för Skeppare och besättning…
Nu är det inte långt kvar till debarkering för besättningen… I morgon seglar vi norrut till vår slutdestination i Torpa. Blandade känslor…
En kort faktasummering av resan kommer på bloggen i morgon. Därmed avslutas DS-resan för Kibben och Rorsman och vi är spända på hur det kommer att kännas att åter flytta in i vår älskade Qinoa…
Hälsningar från den tömda DS:en…
Sovmorgon, på riktigt…
Det visade sig att SMHI hade rätt gällande vädret. Redan i går kväll, efter den fina solnedgången, började vinandet i riggen. Klucket i aktern tilltog något i den lilla hamnbassängen… Gastarna som huserar i de aktre regionerna, utrustade sig med öronpluggar för att tillgodogöra sig den utlovade sovmorgonen. Om Skepparen denna gång håller vad han lovat…
Och det gjorde han! Rorsman sov som en stock till 06:30 och vaknade till doften av nybryggt kaffe. Nåja, det var kanske inte hela sanningen… Men det ser bättre ut än att skriva pulverkaffe, vilket det är… Vi är ju trots allt på en transportsegling, men det känns som en lyxkryssning med tanke på det flyt vi haft med vädret under veckan som varit…
Skepparen har stigit upp i sedvanlig tid och möter oss nymornade med ett godmorgon, där han sitter i salongen och löser korsord. Han har haft tid att grotta ned sig i segelofferterna, utan störande inslag från besättningen… Möjligen några ”timmerstockar” från Rorsman…
Morgonen är blåsig och mörk. Inget hopp om solen just nu. På med regnställen, starta motorn, lossa förtöjningarna… Rutin vid det här laget…
Nu på fredag förmiddag blåser det 9-12 m/s nordligt. Seglade en kort bit med enbart ”påsen” och visst, den drar bra, men mest med en krängande kraft åt sidan… Ändå glider vi fram i 7.2 knop i vindbyarna. Vindvinkel 70 grader.
Motor igen. Autopiloten får göra jobbet medan den manliga delen av besättningen flyr regnet under sprayhooden och ”styr” med fjärrkontrollen. Skepparen är ”teknikinnovatör” eller hur man ska uttrycka det och gillar dessa elektroniska ”gadgets”… Kibben anmälde sig till tjänsten ”salongsvärd” redan vid morgonmötet. Ett bra val visade det sig…
I vanlig ordning skålade vi för sjömärket ”Kejsaren” för att få tur med väder och vindar. Det vore dumdristigt att låta bli… ”Groggen” var lite i tunnaste laget… Undrar om skålen accepteras av Kejsaren…
Förr var Kejsaren rund och mullig runt midjan (fetboj). Nu liknar den mest en vandrande pinne. Det var bättre förr…
En bit söder om Arkösund mötte vi två äldre snubbar i en c55:a. Den planade inte trots kraftiga vindbyar… Tjockisar…?
Under vår färd i dag har vi sett ett flertal krigsfartyg inomskärs. Beväringarna ombord klarar kanske inte gungandet på havet? I går var de minsan ute till havs i det fina vädret…
För oss var det skönt att kunna ta vägen norrut inomskärs och slippa möta vågorna på öppet hav. Tur med vädret tidigare under veckan, har medfört att vi nu lämnat de stora havsvidderna bakom oss… Ran har en tendens att ”dunka” i vågorna vid motorgång i motsjö. Planare botten ger högre fart men också ”magplask”… Ran är en dold racer under vattenlinjen…
Dagen blev variationsrik och omväxlande beträffande vind, regn, motorgång, segling och krigsfartyg. Ingen sol…
Lägger till med babordssidan mot gästbryggan i Nävekvarn redan klockan 15:00. Vår plan från början var att ta oss 40 nm per dygn. Hittills har vi avverkat 50 nm per dygn och kan tillåta oss kortare etapper mot slutet. Disregnet ser till att omvärlden upplevs trött, grå och synnerligen fuktig… Inne i den uppvärmda salongen har vi det hur fint som helst…
På bryggan bredvid oss ligger en Hallberg-Rassy 372 till salu. En drömbåt för gastarna. Men det är ju inte en DS… Suck, vad är det som sker med oss…
Kolla in ett av utrymmena i aktern på Ran. Stor lucka mot sittbrunnen och en riktig dörr in i utrymmet från akterkajutan… Närmare kameran ökar ”ståhöjden”.
Nu har vi kommit till våra ”hemmafarvatten” och då ska vi vara extra noga med navigeringen. Ty de flesta grundstötningar sker i hemmiljön då man slappnar av…
Planerar för en ”Grand dinner” om några timmar. Det är ju ”äntligen fredag”…
Hälsningar från Skepparen på en DS och två passionerade, nej förlåt, pensionerade ”DS-hangarounds”…
Häradsskär…
I går kväll lovade Skepparen att vi skulle få sovmorgon eftersom vindarna skulle utebli på förmiddagen. Vi kom iväg 5 minuter senare i dag! Notera, 5 minuter… Och gastarna hade inte ens vett att sova dessa extra minuter… Men de här tidiga morgnarna då vi redan är igång och hinner se en ny dag gry, är obetalbara…
Det är mörkt då vi gör oss i ordning och precis innan vi är klara att kasta loss, ser vi de första tecknen på ljusets återkomst… Skepparen intar sin position bakom ratten…
… medan Kibben lossar springet…
Därefter glider vi tyst ur hamnen, där en polsk Becker 27:a och en tysk Hallberg-Rassy 37:a ligger kvar och låter besättningarna njuta sin skönhetssömn… Det vet vi att de gör, för Skepparen hade i hemlighet gett sig själv ”bogpropellerförbud”… Han lär sig…
En reflektion: Vi passerade den lilla Becker 27:an vid Borgholm. De förde storsegel och genua. Vi formligen forsade förbi dem med vår gennaker. Stor båt stora bekymmer, sägs det. Men en stor båt ger högre fart, lugnare gång, bekvämare boende… samt ett stort leende hos Skepparen…
Polacken kom in till Byxelkrok drygt 4 timmar efter oss. Vi passerade den då vi bägge hade 30 sjömil kvar till Byxelkroks hamn…
Dramatisk himmel. Ölands norra udde om styrbord…
Och se vad som kämpar sig upp vid horisonten…
Kibben tar första vakten. Skepparen undrar ifall besättningen vill ha fika. Det vill besättningen… Skepparen förvandlad till steward. Nu gäller det att passa på…
Rorsman provar hur ”långt han kan gå”… Så här lät det: -”James, kan du hämta min iPad från akterhytten?” Rorsman fick sin padda. En stund senare: -”Kan jag få mina glasögon? De ligger någonstans i salongen”. Rorsman fick sina glasögon… Ingen blåtira…
Vågar man besvära en gång till? Jag provar… -”James, då du ändå är där nere kan du väl ge mig mina tossor. Det är kallt i sittbrunnen eftersom du inte har golvvärme i durken”…
Hoppsan, där tog det stopp. Helt plötsligt fanns inte den ödmjuke stewarden kvar ombord. Däremot en Skeppare med auktoritet. Till den milda grad att han själv rullade ut seglen och satte sig bakom ratten. Gastarna förstod den diplomatiska ”vinken”…
Kontentan: Skepparen klarar denna båt själv och ifall vi inte ska mönstra av redan vid Häradsskär, bör vi återgå i våra gamla roller…
Det var här det lilla ”myteriet” började…
Solen kämpade sig fram genom molnen och gav efter denna bilds ”pressläggning”, riktigt klart och varmt sken… Seglar dikt bidevind, vilket med hängbuksfocken betyder 65 grader från vindögat… surt… Det blev genast bättre fart och stämning då vi hissade gennakern… Fast glädjen blev kortvarig. Vinden tappade orken… På med motorn igen…
Tidigare i morse såg vi hela regnbågen från horisont till horisont. Gastarna önskade en kursändring för att en gång för alla få klarhet ifall det finns en skatt där regnbågen går ned… Skepparen var av en annan uppfattning. Där försvann vår chans till snabba stålar…
Korvetten HMS Nyköping, den fjärde av Visby-klass, sjösattes 2005. Den är byggd i stealthteknik. Men vi ser den tydligt, trots sin smygande teknik…
Skepparen läser in sig på tre segelofferter. Frustrationen ökar för varje genomläsning. Att det ska vara så svårt med alla termer, varianter, trådar, lager, priser, ytor och skärningar…
Rorman brukar säga: -”Pengar inget problem”. Det ordnar sig alltid med den saken. Numera är det främst hälsan som står i fokus, så långt det nu låter sig göras… Tänk om vi hade fått gräva lite vid regnbågens ände…
På öppna havet med 20 nm kvar till Häradsskär, fick vi besök av denna lilla fågel. Helt orädd klättrade den uppför Skepparens arm och till sist upp på huvudet… Vi tror det är en kungsfågel. Den vilade i fem minuter och flög därefter vidare…
Nu seglar vi igen. Gennakern gör sitt jobb. Vi har ännu inte valt natthamn. Allt beror på hur långt vi hinner innan mörkrets inbrott. I morgon är våra ”sötebrödsdagar” slut gällande vindriktningen. Frisk nord- till nordostlig vind enligt SMHI.
Med tanke på hängbuksfocken är det enklast att tuffa för motor inomskärs. Vi får se vad det blir…
Gennakern fick göra mycket av jobbet även i dag…
Efter 50 nm var vi framme vid vårt mål. Häradsskär, en före detta lots- och fyrplats i den yttre skärgården. Hamnen är liten och grund…
Solen kom fram på nytt under vår promenad. Fågelmärkning pågår under några höstveckor.
Naturens egen konst…
Heidenstammaren restes 1863. Höjd, 29 meter och den första fyren i Sverige med en roterande lins.
Solen går ned innan sju på kvällen och vi har fått njuta av dess sällskap nästan hela dagen… Denna yttre skärgårdsö ger oss ett lugn, där vi står och ser ut över havet… Det är så rofyllt och vackert…
God natt från ”myteristerna” på Ran…
PS Nya namnet på denna seglande sommarstuga är Ran, som enligt nordisk mytologi är havsdjupets gudinna…
Byxelkrok…
Skriver ännu ett inlägg i dag, onsdag, så vi kommer ifatt med bloggandet…
Rorsman var inte iland i Bergkvara i går kväll. Hans uppgift var att kontrollera linan från bojen. Och där stod han och höll i linan medan balansorganen började förstå att surfandet var över för denna gång… Mörkret hade redan börjat lägga sig över hamnen…
Resten av besättningen delade uppgifterna mellan sig. A) Förtampar, B) Elkabel… Det blev nog inte många meter i land för dem heller…
Morgonen kom alltför abrupt i dag… Trots allt hade Rorsmans styrande sugit musten ur kroppen. Sliten och seg, men inget fel på viljan att få ta del av ännu ”en dag på havet”… Skepparen satt som vanligt i salongen redan innan 05:00 och bara väntade på att gastarna skulle komma till frukostbordet… Undrar vilka piller han ”går på”… Jo, det vet vi. Nötter och frön…
Avgång innan 06:00 med daggblöt båt men med en förhoppning om att solen skulle torka bort allt under dagen… Regnställ gäller alltid under morgontimmarna…
Så fort som möjligt hissade vi gennakern och enbart den. Vinden kom nästan rakt akterifrån. Kibben och Rorsman i full aktion med seglet på det breda fördäcket…
Gennakern uppe och dragande mot Öland…
Hotande regnmoln över Öland, men inget regn. Kan bli mycket vind i molnen. Det har vi lärt oss i går…
I dag på morgonen fick Rorsman ledigt för att hinna ifatt med bloggen. Sittandes i salongen med utsikt över havet tog han en bild genom daggvåt fönster på en febrilt ”arbetande” gennaker…
Så här mysigt är det med bloggarbete i en DS en tidig morgon i september…
Kanske dags att simulera någon form av åkomma för att få stanna i salongen hela dagen… Vid närmare eftertanke kommer nog Kibben att genomskåda bluffen… Dags att klä på sig och ”take the bull by the horn”… Suck…
Vi passerade Kalmar i makligt tempo. Ingen ide att stanna där, då vi har medvind i sundet. Bara att köra vidare då vi nu har flyt med vindarna…
Innan vi kom fram till Ölandsbron blev vi mötta av en kustbevakningsbåt med åtta personer ombord. Tre av dem hade hjälm och rånarluvor över ansiktena. De hade dessutom skarpladdade automatvapen i händerna…
Några frågor till Skepparen och därefter skulle de följa oss på vår färd norrut… Vi förstod inte varför… Det varade dock endast några minuter innan de blev tvungna att stoppa en fiskebåt som kom norrifrån… Vi blev av med ”maskeradligan” och deras vapenarsenal…
Senare såg vi en stor militärtransport ta sig över bron till Öland. Välkommen till Kalmar, Aurora 2017…
Gennakern drog oss vidare norrut och enda ”uppiggande” incidenten hände medan Kibben och undertecknad var ”inomhus”. En mörk ”korv” uppenbarade sig på himlen och ”smällde till” med vindar på 12 m/s och ett vindvred på 30 grader…
Båten reagerade som den skulle. Som en rodeohäst med nageltrång. Broachen var ett faktum och Skepparen, ensam i regnet, fick ordna upp allt själv… Bra test för honom… Det gick bra och gennakern är fortfarande hel…
Nåväl, vi kom lyckligen fram till vårt mål, Byxelkrok, och kunde addera 66 nm till vår färd. Vi kan konstatera att vi haft flyt med vindarna hittills…
I morgon, en ny dag… Nu är det dags för middag och myspys i salongen…
Hälsningar från besättningen som sett ”kriget” på nära håll…
Långt och fort…
… vi rundade Utlängan i ”surfmode” med farter över 10 knop…
Men hur tog vi oss dit? Sedvanlig lugn frukost i den mysiga salongen. Efter frukosten går det mesta på rutin. Vi vet våra roller och här kan vi gastar avslöja att Skepparen, som vanligtvis seglar ensam, njuter av att ha kontrakterat två passionerade pensionärer som även de njuter stort av denna hemsegling…
Extra tidig start i dag. Vi lämnade bryggan 05:50 och planerade för en längre etapp med flera alternativa hamnar. Allt beroende på hur det blåser… Det är många känslor som bubblar inombords i den gryende morgonen… Vi är priviligierade som både kan och får uppleva dessa ögonblick…
Gennakern blir enda seglet vi hissar efter en halvtimmes motorgång, eftersom vinden är nästan rakt akterlig. Den drar fint redan vid 5-6 m/s och vi glider fram med motsvarande fart i knop. Dyningen rullar in från Sandhammaren och glider in under oss, samtidigt som de ger båten en liten knuff framåt…
Solen, det livgivande klotet, ser till att vi vaknar till ordentligt…
Vi har koll på gennakern även inifrån…
Skeparen funderar, planerar och framförallt njuter över sin nya båt…
Ibland fick han prova på att styra…
Rorsman var den som tog de längsta rortörnarna i dag… och alla andra dagar…
… medan Skepparen fotograferar farten på loggen, oövad som han är vid farter över 10 knop… För Qinoas besättning är det ”vardagsmat”…
Allt som oftast satt han och lyxade med en fika… Besättningen kan avslöja att han håller en smaskig kanelgiffel i högra näven… trots att han i mataffären bedyrade att han inte åt fikabröd… Rorsman måste hädanefter bevaka sina intressen i giffelpåsen!
Vinden hade under dagen ökat till omkring 10 m/s och vi njöt av fin och fartfylld segling med en toppnotering på 11 knop. Turligt nog då Skepparen höll i ratten. Det blir bättre stämning ombord då… Så här i förtroende kan vi avslöja att Rorsman höll igen lite för att inte förstöra stämningen, och ”stannade” vid 10.8 knop…
Då vi kom in i den ”oändligt långa” Kalmar sund, ökade vinden i byarna till över 13 m/s och vi kom in i vår ”broach-period”. Efter några rejäla ”uppställ” förstod vi att gennakern ska ned. Den är trots allt fortfarande hel…
Då allt var avklarat och båten seglade med sin ordinarie ”skrud” pustade vi ut och kände att adrenalinnivån gick ned några snäpp. Vi har haft en makalöst häftig segling…
Vi kom inte undan regnet och fick en liten skvätt på oss innan vi efter 13 timmar och 86 nm förtöjde i Bergkvara gästhamn…
Nöjda med dagens ”arbetspass” var det skönt att åter ”flytta in” i salongen och börja med middagen…
Nu börjar offerterna ramla in och problemet blir att förstå vilken typ av segelduk som passar bäst för Skepparens behov… En ”djungel” av termer och plast…
God natt och hälsningar från ”snabbast på fjärden”… eller DS:en som nästan planade…
Simrishamn…
Tidig morgon i Abbekås. Skeparen sitter i salongen med sin frukost i lugn och ro långt innan klockan fem, som är den officiella väckningstiden… Vid det här laget känner besättningen till rutinerna och vågar inte gosa i akterkojen längre än till 04:45… Faktiskt synd att kalla vårt sovrum för akterkoj. Utrymmena i denna båt är rejält stora. Det skulle säkert gå att stuva ned en Toyota Corolla i sittbrunnstoften. Åtminstone i slaktat utförande…
På med kläderna och upp i salongen för att njuta av frukosten. Salongen lockar med stor mysfaktor. Med belysningen dimmad och samtal i dämpad ton, ser vi ut i ett kompakt mörker utanför rutorna… Det känns hemtrevligt… Dags att möta ännu en ny dag. En dag med en aktivitet som vi alla är så förtjusta i…
Lämnade hamnen efter sex och konstaterade att solen finns där i öster, men något beslöjad… Tar sikte mot Sveriges sydostligaste hörn…
Passerade Kåseberga med Ale Stenar. Följde tiometerskurvan runt Sandhammaren där en Heidenstammare från 1862 står och ledsagar oss sjöfarare. Fin vind hela dagen och vi seglade i stort sett hela sträckan till Simrishamn. Provade att kryssa de sista sjömilen och fick bekräftat att focken hör hemma i en dubbelsäng… Kryssvinklar på 110 grader suger…
Vi kom dock fram efter 36 nm och tog oss tid att bunkra båten och även inta en sen lunch på sta’n… Solen har värmt oss under dagen och även gett lite färg i våra ansikten… En fin sensommardag…
Skepparen fick sig en åktur även i dag. Ja, ni vet ju vid det här laget att intermittenta fel är svårdiagnosticerade…
Några tyska båtar hade hittat hit. Den stora mörka båten bakom oss har hemmahamn i London…
Av någon anledning samlas vi gärna i salongen efter dagens ”arbetspass”…
Omärkligt glider aftonen över i kväll och vi omfamnas av mörkret utanför. Planerar för en längre etapp i morgon eftersom vindprognosen lovar friska till hårda undanvindar…
Väckning klockan 05:00 som vanligt, men undertecknad vet redan att somliga av oss (läs Skepparen) är igång långt innan klockan hinner ringa. Maken till morgonpigg människa… Det egendomliga är att även gastarna är pigga och igång så tidigt…
Lite DS-feber råder i ”gastbeståndet”…
Hälsningar från båten med hög mysfaktor i salongen…
Sommar i Klintholm…
En riktigt behaglig segling till ett fint litet samhälle som till stor del ”somnat” in för hösten. Vid gästhamnsbryggan har de byggt radhus. Folk satt på sina små uteplatser och trivdes. En lugn atmosfär… lördag…
Promenad till bykrogen för en sen lunch. En dansk öl till ”fladfisken” fullbordade smakupplevelsen enligt dansk mattradition… Sista möjligheten att njuta av det danska köket. I morgon bör vi vara i Sverige…
Den sköna sensommarvärmen och vår tidiga ankomst inbjöd till lite ”skruvande” på båten. Småsaker som vi kan åtgärda med enkla medel. Bland annat hissades Skepparen upp till motorlanternan för att få igång den. Någon form av glappkontakt verkar det vara… Intermittenta fel är knepiga…
Till kvällen var vi ett femtontal båtar i hamnen. Svenska, holländska, engelska, danska och tyska flaggor hängde slaka på flaggspelen. Vi satt i salongsvärmen, på första parkett, och kunde följa aktiviteterna i hamnen… En extra lyxig detalj på just denna båt är att den har dubbelglas i de stora salongfönstren. Eliminerar imma på fönstren samt ger bättre isolering.
En skön avslappnande solig afton övergår i nattens kolsvarta mörker. Ser en båt komma in sent på kvällen. Det är riktigt trevligt med en salong med utsikt… faktiskt riktigt, riktigt trevligt…
Rorsman och Kibben, som skrivit på detta slavkontrakt, förlåt lyxkontrakt ska det ju vara, att hjälpa till med hemtransport av båten, hörde i morse hur Skepparen rumsterar i salongen redan klockan 04:30… Vi förstår att han inte vill sova bort mer än nödvändigt av sitt nya och lyxiga båtliv…
Vi kom iväg 06:30 och kunde möta en gryende morgon med tillförsikt… Spegelblank vattenspegel i hamnen… Vi glider ut som första båt…
Gastarna förbjöd Skepparen att använda bogpropellern i den sakrala tystnaden på morgonen… Varför…?
Jo, för att i går morse klockan 06:15 släppte Skepparen loss hela sitt kontrollbehov av att manövrera båten ur den sovande hamnen. Det gick galant, riktigt bra för att vara nybörjare gällande bogpropellersvängar. MEN där och då var samtliga besättningar i hamnen vakna… För att inte tala om vår egen tinnitusattack och alla fågelarters panikartade flykt ur hamnbassängen… Besättningen tog på sig rånarluvorna för att inte bli igenkända i någon hamn framöver…
Väl ute på öppet hav riktade vi in stäven österut och körde mot solen som börjat sin färd över himlavalvet… Ett ögonblick att njuta av och ta till sig…
Efter en timme passerade vi Möns mäktiga klintar… Höjd 140 meter… Fortfarande utan vind…
Det blev mycket motorgång i dag. Vi passade på att prova gennakern i den svaga vinden. En ganska liten gennaker men den stod fint då vinden väl hittade in i den…
Då vi ändå skriver om segel… Storseglet och focken har sett sina bästa dagar, ifall vi uttrycker oss diplomatiskt. Speciellt focken har gjort sitt. Den passar bättre som påslakan i en dubbelsäng än att dra fram en segelbåt…
Det smärtar undertecknad att ta med bilden på focken, men för att ni läsare ska förstå vår eventuella framtida frustration, om vi blir tvungna att kryssa med ”påslakanet”, ska all fakta tas med…
Ni som kappseglar och har nya segel, ignorera bilden. Nattsömnen kan bli lidande efter skrattattacken… Buken har vandrat nästan till akterliket och hooken längs akterliket är den största som Qinoas besättning någonsin skådat…
Vi är lyckligt ovetandes om dess prestanda, men focken hör numera till ”kategorin” undanvindssegel…
Vi kom i alla fall fram till Abbekås efter 50 nm (mycket motorgång blev det, reds. anm.)…
Ännu en härlig sensommardag är till ända. En bra dag på havet… Nu längtar vi efter att få sitta i salongen och njuta av aftonens rodnad…
PS. eller ska vi skriva DS. (Deck saloon) 😉. Undertecknad har förstått att Skepparen redan planerat vilka segelmakare som ska få ge offert på nya segel…
Hälsningar från en DS med hängbuksduk…
Qinoa seglar norrut 